stenålderskost

Som jag skrev innan har jag bestämt mig för att sluta äta saltade nötter, vilket indirekt innebär att jag kommer att sluta äta nötter överhuvudtaget, eftersom det inte finns så många sorter som jag gillar i naturell form.

 

Det här med förbud alltså. Tidigare, när jag åt normalt, brukade jag sätta upp diverse förbud för mig själv. Jag har till exempel inte ätit godis sen i oktober, då jag helt enkelt bestämde mig för att sluta äta det. Egentligen borde det vara jobbigt att göra såhär, att helt tvärt sluta äta något man gillar. Men på något konstigt sätt tycker jag att det känns befriande. De senaste veckorna har jag "överätit" nötter, och jag vet att om jag tillåter mig själv att fortsätta äta nötter så kommer jag även fortsätta att överäta. Jag kan helt enkelt inte säga åt mig själv att "bara äta lite mindre". Så igår kväll när jag kände mig så där mätt tyckte jag att det kändes skönt att säga "Från och med imorgon äter jag inga fler nötter", för då visste jag att det inte skulle finnas någon risk för mer överätande. 

 

Jag förstår att detta samtidigt är dumt. Sätter man en förbudsskylt mellan sig själv och något man gillar blir det förbjudna bara ännu mer åtråvärt. När jag en dag bestämmer mig för att äta godis igen kommer jag antagligen inte kunna behärska mig, eftersom det har varit förbjudet så länge. 

 

Men faktum är att mitt godissug är borta, puts väck! När andra äter godis kan jag tänka att "Det där hade varit gott", men det infinner sig aldrig något sug som tar överhanden, vilket är väldigt skönt. Så det finns väl både för- och nackdelar med att neka sig själv godsaker, precis som med allt annat.