stenålderskost

Stenåldersdieten var något av det första jag tänkte på när jag vaknade för en stund sedan. Det måste ju betyda att jag är redo att sätta igång! Och jag känner mig laddad! Ordet "diet" får nog allt som oftast en negativ klang. Det är lätt att tänka på allt man inte får äta. Att inte se annat än salladsblad framför sig. Möjligtvis blir det så för mig om ett tag, men just nu ser jag bara mängder av goda måltider bestående av kött, fisk och härliga grönsaker framför mig!

 

Den svåra biten grundar sig för tillfället på min livssituation. Studentlivet i Lund innebär en massa festande, nationsutgångar med billig öl, trerätterssittningar för en billig peng, fika i mängder och middagar hemma hos kompisar. När jag körde stenålderskost första gången levde jag ett helt annat liv. Jag bodde hemma hos mina föräldrar och de var villiga att låta mig laga mat och utesluta pasta och liknande. Jag gick på gymnasiet och var inne i slutfasen då de flesta ända satt hemma och fokuserade på slutproven. De gånger vi faktiskt gick ut och festade under den där perioden tackade jag nej till alkohol och jag lärde mig även att tacka nej till kakor och dylikt hemma hos andra.

 

Detta betyder inte att jag inte ska klara det nu - för det ska jag! En positiv sak är att jag har mamma och lillebror med mig. Min bror har problem med sin mage och vill testa att äta gluten- och laktosfritt ett tag för att se om det har något med det att göra. Och mamma vill gå ner några kg i vikt så hon är också pigg på idén att utesluta pasta, ris m.m. Visserligen bor jag inte med dem mer än nu under jullovet, men jag tänker att vi kan uppmuntra varandra på distans.